1868-1932 Dutch Johan Thorn Prikker Gallery Dutch painter, printmaker, mosaicist and stained-glass artist. He attended the Koninklijke Academie van Beeldende Kunsten in The Hague (1881-8). During this period he painted mainly landscapes in the style of The Hague school. Until c. 1896 he produced Symbolist works, in which the emphatic line flow and the subtle colour shading are especially noticeable, for example The Bride (1893; Otterlo, Kr?ller-M?ller). From 1892 until 1897 he corresponded with Henri Borel, partly about his Symbolist work, often drawing in the letters. During this time he came into close contact with Belgian artists, in particular with Henry Van de Velde through whom he was able to exhibit with Les XX in Brussels. In summer he regularly stayed in Vise, where he produced pastel drawings in a rhythmic pointillism, a style with which he could achieve a form of abstraction.  Related Paintings of Johan Thorn Prikker :. | Green Sailboat | St. Basil's Cathedral | The Country Fair | The portrait of Pavlovian | The Marriage at Cana |
Related Artists:
Johann Georg von Hamilton
1672--1737
Baron Jean-Baptiste Regnault
Paris 1754-1829 French painter. His first teacher was the history painter Jean Bardin, who took him to Rome in 1768. Back in Paris in 1772, he transferred to the studio of Nicolas-Bernard Lepicie. In 1776 he won the Prix de Rome with Alexander and Diogenes (Paris, Ecole N. Sup. B.-A.) and returned to Rome, where he was to spend the next four years at the Academie de France in the company of Jacques-Louis David and Jean-Francois-Pierre Peyron. While witnessing at first hand Peyron's development of a manner indebted to Poussin and David's conversion to Caravaggesque realism, Regnault inclined first towards a Late Baroque mode in a Baptism of Christ (untraced; recorded in two sketches and an etching), then, in Perseus Washing his Hands (1779; Louisville, KY, Speed A. Mus.), to the static Neo-classicism of Anton Raphael Mengs.
tidemand
Tidemand kom vid 17 års ålder till Köpenhamns konstakademi, studerade där i fem år, tänkte sedan utbilda sig till historiemålare i Munchen, men valde i stället på en kamrats råd Dusseldorf till studieort och reste dit 1837. Han blev elev av Theodor Hildebrandt, men tog tidigare intryck av Carl Friedrich Lessings relativt realistiska historiemåleri. Hans första större målning behandlade ett svenskt ämne, Gustaf Vasa talar till dalkarlarna vid Mora (1841). Målningen inköptes av Rhens och Westfalens konstförening samt förskaffade Tidemand ett resestipendium från Norge och beställning på en altartavla till Vor Freisers kirke i Kristiania. Han reste sedan till Munchen och Italien, återvände till Norge på ett kort besök sommaren 1842, gjorde en studieresa i fjälltrakterna för att samla material till en påtänkt fosterländsk historiemålning, men kom nu till klarhet över sitt mål. Han ville, som han själv yttrat, skildra detta kraftiga naturfolks karaktär seder och vanor. Hans första tavla i detta syfte var Sagoberätterskan 1844, inköptes av drottning Josefina och förskaffade konstnären medlemskap av svenska konstakademien. Efter nya studieresor i Norge målade han Söndagskväll i Hardanger köptes av Oscar I, på slottet i Kristiania och Gudstjänst i en landskyrka. Han bosatte sig 1845 på allvar i Dusseldorf och vann snart ett namn genom de norska bondelivsbilderna. Samma år målade Tidemand i samarbete med Hans Fredrik Gude den romantiska Brudefärden i Hardanger. Revolutionsoroligheterna hade vid denna tid drivit de norske konstnärerna hem till Norge, och det såg ut, som skulle konsten nu bli rotfäst i hemlandet. Impulsen till en nationell konst gavs, men då lugn åter inträdde, återvände konstnärerna till utlandet. Under de närmaste åren målade Tidemand för det av Oscar I uppförda lilla lustslottet Oskarshal, som pryddes av uteslutande norska konstverk, serien Norskt bondeliv. Hans sista arbete var förstudier till en aldrig utförd historiemålning, Kristian IV grundlägger Kristiania, beställd av Oscar II. Tidemand skapade även tre altartavlor. I samarbete med Gude målade han Afton på Kröderen (1849), Ljustring (1850), Likfärd på Sognefjorden (1853), Fiskare i fara (1859), med Sophus Jacobsen Lappar på renjakt (1873) och med Morten M??ller Sinclairs landstigning i Romsdalen (1875). Han blev av sin samtid hyllad som Norges främsta representativa konstnär. Hans betydelse ligger i att han i sin konst gav uttryck åt det nationella uppvaknandet i sitt hemland. På samma gång föreställde han det norska folket för den stora allmänheten i utlandet. I Tyskland betraktades han som en av de främsta representanter i samtidens konst. Han fick många utmärkelser såväl i Tyskland som i Paris och i England, och hans arbeten såldes till höga pris. Sina mest omtyckta målningar upprepade han med tillhjälp av flera medhjälpare gång på gång, några i ända till 12 exemplar. Många av hans arbeten är återgivna i kopparstick och litografi. L. Dietrichson utgav Adolph Tidemand, hans liv og hans værker (2 delar, 1878-79).